Levnadsberättelsen ett betydelsefullt arbetsverktyg.

    Här får ni ta del av en verklig historia om Albin och levnadsberättelsens betydelse.                                                                                                         Jag lärde känna Albin på vård och omsorgsboendet där jag arbetade som undersköterska.
 

 Att förstå Albins verklighet.

                                                            Bildresultat för Gratis Bild Kaffe Ute i skogen. Storlek: 60 x 100. Källa: blogg.forsvarsmakten.se 

       

Albin var en äldre fin man, 86 år gammal, han bodde på ett vård och omsorgsboende för personer med demenssjukdom, han hade bott på boendet i 5 år. Albin var svårt demenssjuk och han behövde mycket stöd och hjälp över hela dygnet för att klara hans vardag. Allt oftare befann Albin sig i en annan verklighet än våran, en verklighet som Albin upplevde som verklig för honom.                                                                                                                Albin var rullstolsburen, han förflyttade sig sittande i rullstolen genom att sparka sig fram,han var nästan blind och hade också en mycket nedsatt hörsel. Albin hade varit en kraftfull man som alltid hade arbetat hårt och slitit mycket, mestadels av hans yrkesverksamma liv har hade arbetat i skogen.

 

Ett värdefullt arbetsverktyg för oss som arbetar i vården och omsorgen för personer med demenssjukdom är den enskildes levnadsberättelse, den ger oss information så att vi på bästa sätt kan bemöta, förstå och stödja den enskilde till en fortsatt god livskvalitet.                                                            Med stöd av Albins levnadsberättelse kunde vi personal lättare förstå varför Albin betedde sig eller gjorde saker som var lite avvikande. Exempelvis då Albin kunde sitta och dricka kaffe, så hade han som vana att slänga den sista skvätten som var kvar i kaffekoppen rakt bakåt över hans axel och hade man otur och satt i hans närhet, så kunde man få den kaffeskvätten över sig. En dag var det en av personalen som kom på att hon tror att Albin i hans verkliga värld sitter ute i skogen och dricker sitt medhavda kaffe, inte ute i matsalen på vårdboendet och att Albin då han drack sitt kaffe hade som vana att kasta den sista kaffeskvätten över axeln, rakt ut i den fria naturen.                                                                                                                       Albin tycktes må bra i den verklighet han ofta befann sig i och vi personal kunde lättare förstå och bemöta Albin i hans verklighet genom att vi kände till Albins levnadsberättelse.

 

 

 

Kommentera här: