Hej, 

vad roligt att du tittar in här hos oss. 

Nu är vi tillbaka på våra platser efter sommaren. 

 

 

Vi börjar direkt med att planera för hösten. 

Läste under sommaren en artikel på demenscentrum,

som handlade om att demensvården har mycket att lära av cancervården. 

Författaren av artikeln, läkaren Wilhelmina Hoffman, hade fått en cancerdiagnos och sedan genomgått en cancerbehandling. 

Omedelbart efter diagniosbeskedet fick författaren stöd från olika håll. 

På ett annat sätt än vad det finns rutiner kring när en person får en demensdiagnos. 

 

"Tiden som cancerpatient fick Wilhelmina Hoffman att se bristerna inom sitt eget specialistområde: kognitiva sjukdomar.

- Jag blev direkt efter min cancerdiagnos omhändertagen. Jag fick en tid hos en specialistläkare redan dagen efter. Jag fick träffa den sjuksköterska som kom att följa mig under hela min behandling. Och jag fick ett telefonnummer som jag kunde ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman i Frenkels podd."

Wilhelmina Hoffman tycker att demensvården är alltför inriktad på diagnos och sjukdom, och missar att det är en människa läkaren har framför sig. 

– Cancervården har tänkt till. Där ligger vi långt efter. När vi vet att alzheimer är en obotbar och dödlig sjukdom, då borde vi läkare ha en förberedelse och en plan när vi ger det här beskedet. Ge patienten en känsla av att vi kommer att ta hand om dig, på alla sätt, säger Wilhelmina Hoffman.

 

Hur kan vi ändra på detta, undrar vi?