Mina funderingar
den här sjukdomen.
Alzheimers kallas den visst.
När jag för första gången hörde ordet
demens
så tänkte jag att det var en fråga om att inte komma ihåg saker.
Men tänk så mycket mer den innebär....
Jag möter så många människor i mitt arbete.
Människor som många gånger levt ett långt liv.
De har upplevt så mycket och gjort så mycket.
De har varit läkare, företagsledare, bilmekaniker, föräldrar,
undersköterskor, chefer, jobbat på banker och i affärer, varit grannar och varit barn till någon....
Nu är kanske alla roller borta?
Kvar är sjukdomen.
Alzheimers.
Men personen finns ju där.
Och många gånger kan personen bakom den där sjukdomen komma fram.
En stund.
Bara jag lyckas hitta rätt nyckel.
Med sjukdomen luckras den här "spärren" långsamt upp...
Spärren eller fasaden. Den som gjort att vi kunnat hålla saker inom oss.
Nu när spärren är borta syns något annat, något som förrut varit dolt.
Alla känslor blir synliga.
De upplevelser som tryckts tillbaka, kommer fram.
Har upplevelserna inte bearbetats tidigare,
Bilden är köpt från Scandinav Bildbyrå
så kan de gamla minnena tolkas som verkliga händelse...
Vanföreställningar. Hallucinationer, säger vi som inte har sjukdomen.
Än.
Men faktum är ju att vid 90-årsåldern
har varannan av oss denna sjukdom.
Det är inte bara "spärren" som försvinner.
Även "kom-sig-föret".
Att komma igång. Att starta.
"Jag brukar tänka att jag ska gå upp vid 9. Men sen blir klockan 10. Och sedan 11.
Och sen kan klockan bli både 12 och 1, innan jag till sist kommer upp ur sängen."
Karin, 73. Har en alzheimers sjukdom
Jag är så stolt över att arbeta inom hälso- och sjukvård.
Att varje dag när jag går till mitt arbete få möta alla dessa fanstasiska människor.
Som upplevt så mycket. Som gjort så mycket.
Nu är det min och mina kollegors tur.
Att göra det bästa vi kan för dem.