När man inte minns gårdagen...

Vår hjärna är fantastisk.
Så är det ju bara. 
Som en fantastisk maskin eller dator.
Jag föreställer mig den som ett gigantiskt bibliotek med otroliga mängder information, kunskap och minnen.
Minnet från första skoldagen. Fröken och namnen på alla klasskamrater.
Vägen till kojan i skogen. Minnet av jordgubbssaft och farmors bullar. 
Dofterna av liljekonvalj, gräs, hav...

Till detta enorma bibliotek krävs förstås en pålitlig bibliotekarie. 
Som sorterar, organiserar, lagrar all kunskap och alla minnen. Som vet i vilken hylla man bör leta, för att hitta just det där minnet från sommaren i torpet, till exempel. 
Det är när bibliotekarien som ska plocka fram Minnet, inte längre minns i vilken hylla som minnet var lagrat i. 
Då är det problem.
Den stackars bibliotekarien letar och letar men hittar inte vad hon söker...
När de nya minnena, det som nyss lades dit, är svåra att hitta. Det är då vi går tillbaka till de gamla minnena. För dit hittar bibliotekarien. Till den hyllan har hon gått så många gånger förr. 



Så tala om forna tider! 
Om när Sverige fick högertrafik, till exempel.

Ha det bäst!
Anna