Första gången vi träffar en person med kognitiv svikt.
Hej,
Vad rolig, att vi fick komma och berätta för distriktläkarna i Örebro län, om hur vi arbetar i Kumlas utredningsteam.
Nu har vi varit där för andra gången.
Vi hade dock endast 15 minuter på oss att berätta lite om hur vi arbetar...
Så det fick bli en kortfattad version.
Vi tänkte du skulle få läsa här, om vad vi sa.
Vi som var där var alltså utredningsteamet i Kumla kommun.
Och vilka är vi då?
Jo, vi är allltså sjuksköterska och arbetsterapeut från kommunen och läkare från primärvården.
...
Oftast är det problemen med minnet, som gör att man kontaktar oss eller vårdcentralen.
För även om kognitiv svikt är så mycket mer än bara dåligt minne, så är det just minnet som man oftast väljer att söka hjälp för.
Det kan vara personen själv som söker hjälp.
Men oftast är det personerna runt omkring som reagerar och som väljer att kontakta oss.
Vi berättade om ett typiskt ärenden som vi kan få.
I detta fall en orolig dotter som ringt oss för att hennes mamma (som vi kallar "Greta") inte är sig riktigt lik.
Så första kontakten har vi ju egenligen med dotter.
Hon berättar lite om vad som gör henne orolig över sin mamma.
Sedan ringer vi till Greta. Ibland får vi ringa flera gånger. Greta kanske inte svarar.
Får vi inte kontakt med Greta via telefon så åker vi hem till Greta.
Greta är inte så glad över att vi kommer.
Hon undrar vad vi gör där? För hon upplever inte att hon behöver någon hjälp.
Nu är det viktigt att vi lyssnar in Greta.
Vi försöker förstå hur hon tänker och vad hon upplever.
Redan från första stund försöker vi skapa en "god känsla" en känsla av trygghet och förtroende.
Greta möter oss iklädd morgonrock. Det är eftermiddag. Har hon gått i morgonrocken hela dagen?
Hon verkar inte minnas att vi bestämt att vi skulle komma.
Vi är nyfikna på vem Greta är och vad hon gjort tidigare i livet. Vi visar intresse för det som hon berättar.
Greta uppskattar att vi är där och berättar gärna om vad hon arbetat med och hur hennes vardag ser ut.
Hon känner sig sedd och bekräftad.
I hemmet finns många ledtrådar om hur Greta har det.
Lappar skvallrar om att Greta behöver påminnelser.
Vi märker att hon har lite svårt att hitta i sin egen lägenhet och hon är osäker på hur många rum lägenheten har.
Räkningarna och påminnelser på bordet visar på att Greta fått svårt att sköta sin ekonomi.
Greta berättar att hon lagar maten från grunden men alla kakor och allt godis vittnar om att matlagningen nog skedde förr och inte nu längre.
Under hembesöket önskar Greta få bjuda oss på fika, vilket hon gärna får.
Det märks nu att Greta får svårt att koncentrera sig både på att samtala med oss och samtidigt mäta upp rätt antal skopor kaffe.
Hon verkar osäker på hur hon ska starta kaffebryggaren.
Greta säger att hon brukar laga sin måltid själv men när hon öppnar kylskåpet så ser vi att hon inte har mycket hemhandlat.
Vi är noga med att Greta inte ska uppleva detta som en testsituation.
Vi är öppna med varför vi är där.
Vi vill se hur hon har det i vardagen.
Men vi är medvetna om att OM Greta har en kognitiv svikt så är hon kanske inte medveten om vad hon gör nu och vad som varit hennes tidigare vanor.
Innan vi går så frågar vi om vi får prata med läkaren om att vi träffat Greta och om vi får läsa i hennes journal.
Vi frågar även om vi får återkomma.
Greta verkar inte vilja att vi ska lämna henne. Hon säger att vi är välkomna tillbaka när vi vill.
När vi går från Greta så går vi igenom vad vi sett och vad Greta berättat.
När vi är tillbaka på kontoret så gör vi våra journalanteckningar, som vi med Gretas medgivande ger till läkaren.
Vi kan också återkoppla till Gretas dotter, om Greta tycker att det är okej.
Efter 14 dagar blir Greta kallad till ett besök hos läkaren.
Bilderna i detta blogginlägg är hämtade demenscentrum.se och de Webbutbildningar som finns där.
Vi hoppas att vi kanske kan inspirera andra till att arbeta på likanande sätt.
Eller finns det andra metoder? Låt oss gärna få veta detta.
(Så vi kan bli liiite bättre, som vi säger i Kumla)
// Anne-Ly och Anna