Stöd för att komma ihåg
"Hur ser en vanlig dag ut för dig?", frågar jag.
Bertil funderar en stund.
Vi sitter i hans kök och dricker kaffe tillsammans.
Bertil har berättat att han har fått sämre minne och hans hustru håller med honom om det
Nu tar han en klunk kaffe ur den vita koppen.
Han sätter sedan ner kaffekoppen på köksbordet.
Han drar efter andan, sedan berättar han att han att han brukar greja med allt möjligt.
Hönsen går han till. De ska ju ha mat och vatten varje dag.
Och så ordnar han med veden inför vintern.
"Jo, för nu ska ju elpriset skjuta i höjden och då gäller det att veden är i sin ordning", säger Bertil.
Och så grejar han i trädgården, berättar han.
"Ja, det blir väl lite av varje helt enkelt", summerar Bertil.
På verandan utanför huset sitter Bertils hustru och samtalar med min kollega.
Bertil blev lite irriterad när hans hustru Margit påtalade för Bertil
att hon tyckte att Bertil inte borde köra bil längre.
Så därför sitter Margit och samtalar med min kollega, som är sjuksköterska.
Margit berättar att Bertil är medveten om några av sina svårigheter
men att han kan bli irriterad och arg om någon påtalar dem för honom.
Hon berättar att Bertil inte längre gör så mycket av det som han tidigare gjort.
Han kommer sig liksom inte för, verkar det som.
Han ligger gärna och vilar till långt in på förmiddagen.
Sedan kan han ha svårt att minnas vad han gjort.
Bertils hustru berättar vidare att Bertil fått svårt att veta om det är dag eller natt.
Under sommaren kunde han vakna efter sin middagslur och tro att det var morgon.
Inne i köket fortsätter Bertil och jag vårt samtal.
Bertil berättar att det blivit svårare för honom att veta vilket datum det är, nu sedan han gått i pension.
Dagarna är sig lika. Det är inte så stor skillnad längre, mellan vardag och helg.
Jag berättar att det finns hjälpmedel som kan ge stöd för att veta vilken dag och vilket datum det är.
Jag frågar Bertil om jag kan få ta med och visa honom ett sådant.
"Ja, varför inte!" Svarar Bertil.
Nästa gång vi ses har jag med mig "Cary Base", som är ett av de kognitiva hjälpmedel som går att få förskrivet till sig.
Syftet är att Bertil ska veta dag och datum. Han ska också veta vilken tid på dygnet det är.
Eftersom han har svårt att komma sig för med aktiviteter så visar även hjälpmedlet vad han ska göra under dagen.
När det är dags för en aktivitet så hörs ett larm. Trycker man på skärmen så berättar en röst vad som ska hända härnäst.
Larmet tystnar när man trycker på "OK-knappen".
Bertil tycker att det kan vara värt att prova Cary Base under några veckor.
Även Margit är positiv.
"Då kanske du inte behöver fråga mig lika ofta", säger hon och vänder sig mot Bertil.
Bertil och Margit kommer fram till vilka aktiviter som ska visas på skärmen och jag hjälper dem att ställa in Cary Base, så att det som Bertil önskar göra, syns med bild och klockslag på den upplysta skärmen.
Sedan enas vi om att jag ska komma tillbaka efter några veckor, för att höra hur Beril upplevt Cary Base.
Några veckor senare möts vi igen.
Nu har det blivit höst. De röda och gula höstlöven har börjat fall öven Bertil och Margits lilla trädgård.
Bertil berättar att han är mycket nöjd över Cary Base.
"Det är det första jag tittar på, när jag vaknar på morgonen", säger han glatt.
Margit berättar att de tagit hjälp av deras son, för att lägga in flera aktiviteter på skärmen.
"Tänk sådan tur, vi hade båda glömt bort tandläkarbesöket i torsdags, men blev påmindra om det, när vi såg på skärmen!"
Anna,
Leg. arbetsterapeut