Jo, angående det här med oro.

Vi har tidigare skrivit om Oro.  

 

 

Ola Polmé har skrivit en bok. En bok som inte handlar bara om oro utan om en mängd vanliga symtom som förekommer vid en demenssjukdom.

 

 

Jag ska försöka sammanfatta vad han skriver om oro. 

  

 

Det är inte alltid lätt att veta vad som är orsaken till oron men man kan ofta komma tillrätta med den och förebygga den om personen som har en demenssjukdom och är orolig känner sig trygg och omtyckt. 

 

 

Det är viktigt att känna till personens levnadsberättelse.

Utan levnadsberättelsen så vet vi ju inget om personen, hur den har levt eller vad den tyckt om. 

Att dagligen kunna berätta för personen om dennes liv kan många gånger ha en lugnande effekt. Det bekräftar vem han eller hon är!

 

 

 

 

När en person som har en demenssjukdom säger att han vill hem, ofta barndomshemmet, så hjälper det inte att säga: "Det finns inte längre" eller "Du bor här nu". 

Risken är stor att det bara skapar ännu mera oro, ibland till och med aggressivitet. Att vilja komma hem är förenat med trygghet och det är just de vi måste försöka att ge till personen med demenssjukdom.

Man kan börja med att prata om barndomshemmet, fråga hur det såg ut, finns det foton av barnsdomshemmet. För ett vanligt samtal men visa dig intresserad. Ju mer personen berättar om det, desto bättre. Många gånger kan personen då själv komma på att barnsdomshemmet inte längre finns. Men vi kan bekräfta känslan av längtan. 

 

 

 

Ola Polmé tar även upp hur det kan vara om personen letar efter sina pengar, kanske tror att någon stulit dem. Eller om personen vill hem till sina små barn. Eller tror att han måste ut till djuren som behöver omsorg. 

 

Vi rekommenderar verkligen den här boken. Den är upplagd som en uppslagsbok, med symtom i bokstavsordning. Läs den! Vi har den, om du vill låna :-)